Därefter gick jag en promenad med Shiro och träfffade på hans kompis Valle, en söt liten Jack Russel-valp. Jag slängde mig givetvis ner på alla fyra för att hälsa, han är ju såååå söt.

Mmm, bra tänkt (NOT!) Jag stukade handleden och sitter nu här med armen i band efter att ha sovit ett par timmar ihop med Shiro-Pluppen. Han har tröstat sin lilla ”mamma” i sängen. Lilla älsklingen <3

Det ska fan vara spontan och lycklig när man träffar en hundvalp…! =)

Däremot har det lilla livet legat bredvid mig i soffan och fisit! Hundar fiser jävligt illa och odören hänger kvar länge…

Jag har börjat göra åt alla mina restgarner genom att virka en filt. Jag tror att Shiro ska få den, trots att han fiser så illa

Snart är det jul

Jag höll i alla fall på att slå på rumpan idag när jag var ute med Shiro, men lyckades hålla mig på benen, det såg nog rätt kul ut =)

Väl hemma hade vi sällskap med brevbäraren i hissen, han bekräftade att det var väldigt halt (han cyklar ju den stackaren).

Men var är snön? Shiro längtar efter snö och jag vill inte bara ha snorhala trottoarer.

Jag kan bara säga: Vilken fantastisk bok!

En poetisk, kärleksfull, självutlämnande självbiografi av denna underbara man. Den är dessutom ett fantastiskt tidsdokument för oss som är i samma ålder som Rikard (jag är två år yngre).

Jag valde att lyssna på boken eftersom han läste den själv, eller läste och läste – han berättade boken. När jag såg föreställningen Pojken på månen år 2005 älskade jag att höra hans röst och berättelser mellan låtarna, jag var helt trollbunden.

Det visade sig att jag gjorde ett bra val när jag valde att lyssna på boken, han blandade berättelsen med sin egen musik. Det var som att lyssna på ett många timmar långt sommarprogram om och med Rikard Wolff och dessutom med hans musik! Det enda jag saknade med ljudboken var att jag blev väldigt nyfiken på hur alla människor såg ut. Rikard beskriver bland annat sig själv som blond, jag har alltid sett honom som mörk. Jag såg nu i efterhand att pappersboken innehåller foton, jag får väl tjuvtitta i någon bokhandel

Jag sträcklyssnade på den här boken och nu känns det… jättetomt.

Läs den, eller ännu hellre – Lyssna på den!

Det var knoppar på syrenerna och en del andra träd/buskar, skumt, det är ju i alla fall mitten av november

Lite foton blev det också, jag är som sagt ingen expert men jag gör så gott jag kan

Snyggaste Shiro

Stugan i höstljus

På språng mot mer arbete

Jag vill bara se snygg ut....

Jag lånade Bobbys systemkamera för första gången idag och man kan väl säga att det blev… suddiga kort. Men jag kan väl lära mig att fota med den så småningom. Nästa gång ska jag inte ha zoom-objektivet på.

Några bilder blev det i alla fall. De är inte bra, de är suddiga, de har inte fokus på rätt ställe osv… Men de visar lite av vår dag i skogen i alla fall

Klicka på bilderna om du vill se dem i större format

Ska vi gå nu då?

Full fart i skogen!

Hoppelihopp!

Shiro hoppar som en gasell när han är i skogen

Mer skogshopp...

Men han kan även sitta still... Ibland

Kanske har husse lite godis

Ser ni Shiro?

Handling:

Det fördolda är den första i en serie kriminalromaner med psykologen Sebastian Bergman, en specialist på gärningsmannaprofiler, i huvudrollen. Hjorth/Rosenfeldt gör med denna bok årets största svenska deckardebut.

Det börjar med ett samtal till polisen. En sextonårig pojke, Roger, är försvunnen, och hans mamma är orolig. Polisen i Västerås rycker ut, efter ett par dagars schabbel då ärendet blivit liggande. Haraldsson – som egentligen borde vara hemma för att befrukta sin hustru – får ansvar för sökandet. Så gör man ett fruktansvärt fynd i ett träskområde och tragedin är ett faktum.

Psykologen Sebastian Bergman, profilerare och en av Sveriges främsta experter på seriemördare, befinner sig i Västerås för att röja upp dödsboet efter sin mamma. Sedan han förlorade sin hustru och sin dotter i tsunamin har han dragit sig tillbaka från allt polisarbete. Han är känslomässigt avstängd, befinner sig lätt på dekis och har återfallit i ett tidigare sexmissbruk.

—————————————

Hanna hade rätt, det här är en bra bok. Den var otroligt spännande och omvälvande. Just när man trodde att man hade listat ut hur det hängde ihop så svängde allt i en ny riktning. Sådana böcker gillar jag .

En trevlig sak är att den är den första boken i en trilogi (det har visst blivit lite mode att skriva trilogier, Stieg Larsson-syndrom kanske ) man kan alltså se fram emot två till lika bra böcker, förhoppningsvis.

Det fördolda är en bok som jag kan rekommendera till alla som gillar spännande kriminalromaner.

Det gamla webhotellet höll på adressen ett bra tag efter att jag flyttade bloggen därifrån. Anledningen till att jag flyttade den var, som jag skrev i ett tidigare inlägg, att de höjde priset med 133%. Från 320 kr/år till 744 kr/år

Priset för domännamnet skrubben.net när jag köpte det nu till min nya blogg var 17$/år (ca 120 kr). Liiite skillnad

Nu kan ni alltså surfa in hit på den gamla adressen, och jag ska bli lite bättre på att uppdatera

Men…

DIAMANTbollen gick till fantastiska Lotta Schelin. Diamant borde väl vara mer värt än guld, eller

När man blir levande begravd i ett snöskred och bröstkorgen trycks så hårt samman av snön att lungorna inte kan fyllas, har man bara syret i blodet kvar att leva på. Det räcker i ganska exakt fyra minuter. Tillståndet kallas pansarhjärta.

Två kvinnor hittas mördade i Oslo, bägge har drunknat i sitt eget blod. Mysteriet som polisen står inför är att sticksåren i ansiktet på de döda har tillfogats från insidan av munnen.

Kaja Solness vid Oslopolisen skickas till Hongkong för att leta upp den man som är Norges enda specialist på seriemord. Den alkoholiserade polismannen har gömt sig någonstans i miljonstaden, på flykt från demonerna i ett tidigare mordfall, minnena av kvinnan han älskar och den kinesiska maffian. Hans namn är Harry Hole.

Högst motvilligt och tvärtemot ledningens uttryckliga order drar Harry igång en egen utredning tillsammans med Kaja. De hittar snart ett tydligt samband: ett flertal personer, däribland de mördade kvinnorna, befann sig för en tid sedan på fjälltur och övernattade i samma stuga. Och en efter en mister de livet.

———————

En helt okej bok men kanske lite för mycket action för min del. Jag gillade föregångaren ‘Snömannen’  men den här blev nästan lite för mycket. Jag tragglade mig i alla all genom de drygt 600 sidorna och spännande var det. Hade den varit dålig hade jag inte läst klart den så man kan väl säga att den var… okej.